Som tränare för barn och ungdomar som utövar idrott är det mer man måste tänka på och känna till än bara hur ens sport utövas på bästa sätt. Det handlar till exempel om att följa de riktlinjer som tagits fram av bland annat Riksidrottsförbundet, som handlar om hur barn- och ungdomsidrott ska bedrivas.
Riktlinjerna innebär bland annat att man som tränare har ett ansvar för att se till att alla får vara med i lika stor utsträckning. Med det menas till exempel att man inte ska favorisera vissa barn för att de visar mer fallenhet för sporten än andra. Barn utvecklas i olika takt, och det går inte att avgöra i tidig ålder vilka som kommer att bli framgångsrika eller inte. Alla barn ska därför ägnas lika mycket uppmärksamhet. Något annat som är viktigt är självklart att försöka skapa ett klimat där inget barn blir mobbat eller utfruset. Det bästa sättet att jobba för det är att försöka skapa gemenskap och en känsla av sammanhållning i föreningen eller laget. Ett bra sätt att skapa sammanhållning i en idrottsförening är till exempel att anordna aktiviteter utanför träningarna tillsammans, till exempel att åka på en skidresa, att spela laserdome eller att tillbringa en dag på Äventyrsbanan. Det sistnämnda är också en utmärkt aktivitet vid andra tillfällen, till exempel om man ska anordna en svensexa i Stockholm.
En annan aspekt av att träna ungdomar är att man inte ska fokusera för mycket på att vinna tävlingar. Istället ska målet med träningen vara att skapa ett livslångt idrottsintresse hos ungdomarna. På grund av det ska man till exempel inte alltid låta vissa spelare sitta på bänken för att vinna matcher – det kan döda idrottsglädjen hos de som aldrig får spela. Som tränare för ungdomar har man med andra ord inte bara ansvar för hur barnen presterar i sin idrott kortsiktigt, utan för deras livslånga utveckling.
