Den svenska idrottsrörelsen är enorm, då den omfattar en mängd olika sporter och idrotter – allt från biljard, som kan utföras i ett uterum eller en liten lokal, till segling och bilsport, som kräver stora, öppna ytor – och alla idrottsföreningar inom dessa sporter över hela vårt avlånga land. Att samla alla dessa föreningar under en och samma organisation kan därför tyckas omöjligt, men trots det är det just detta som Riksidrottsförbundet strävar mot att göra. De är nämligen paraplyorganisationen för hela den svenska idrottsrörelsen.
Organisationens syfte är att stödja alla sina medlemsförbund och att representera idrottsrörelsen i kontakt med exempelvis politiker och myndigheter. Riksidrottsförbundet har drygt 900 medlemsförbund inom kategorierna distriktidrottsförbund, specialidrottsförbund och specialdistriktsidrottsförbund, och i dessa förbund ingår sammanlagt runt 20 000 föreningar.
Lyckligtvis har Riksidrottsförbundet lång erfarenhet att luta sig tillbaka mot när det gäller att utföra sitt uppdrag, då det bildades redan den 31 maj år 1903. Redan innan dess fanns flera rikstäckande idrottsorganisationer i Sverige, men det var i och med att dessa samlades under gemensam fana som Riksidrottsförbundet bilades (dock ursprungligen under namnet Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund). Anledningen de olika förbunden samlades till ett var till stor del att de tidigare konkurrerade med varandra, vilket inte låg i någons intresse.
Den första ordföranden för Riksidrottsförbundet var kronprins Gustaf Adolf, sedermera kung Gustav VI Adolf. Faktum är att ordförandeposten innehades av prinsar ända fram till år 1991; efter kronprins Gustaf Adolf följde prins Gustaf Adolf, och därefter prins Bertil. Först år 1991 var det en idrottare som tog över posten, den före detta höjdhopparen Arne Ljungqvist.
